En blogg måste vara det mest personliga och hemligaste men ändå det mest lättillgängliga och öppna som finns på internet på en & samma gång. En ventilationsmöjlighet där man själv begränsar vad man delar med sig utav och delvis vilka som ska få ta del utav det. Äntligen har jag denna möjlighet igen efter över 3 års tidigare bloggande/ventilation/liverfarenheter/minnen/misstag osvosv som bara raderades i ett skört ögonblick och efter det en viss ånger och funderingar på om jag ska återuppta det. But here i am !

Vet inte riktigt om jag ska låta denna vara ännu mer anonym än den tidigare och därmed endast en ventilationsmöjlighet eller om jag faktiskt ska ge mig fan på det och göra det ordentligt i den mån som går. Men det lär visa sig. Just nu behövs det vändas in och ut på mig och jag hade nog inte ngn bättre lösning än denna så here goes nothing

Det är en sån här gång efter så lång tids kämpande och en väldig process jag kan bli så fruktansvärt arg för att ni skapade mig till den jag är idag. Att ha format mig utifrån era "behov" som alltid tyckts varit viktigare än våra, att ni aldrig eller kanske väldigt ofta vetat om att det skadar, det försvårar och det sårar utan att igentligen tänka på det. Att man efter så mycket om och men har tagit ett steg ut eller åt sidan,igentligen alldeles för tidigt , för att slippa, för att göra ett försök att satsa på sig själv och ändra grunden för sin egen framtid ifrån att era beteendemönster till sina egna värderingar och självrespekt. För att sedan någonstans på vägen måste stanna för att vila, för att den där enskilda vägen stötte på lite för mycket motstånd snubbla ner i en sån här liten grop där man återigen omringas utav det man en gång samlade kraft och mod för att lyckas slippa. Det här är en sån gång. Och då blir jag så fruktansvärt arg på er för att ni inte kan bättre, inte kunde bättre redan från början utan ger fortfarande samma känsla och därmed svårigheter som absolut inte borde få existera. En avsaknad av trygghet, att ständigt söka en slags bekräftelse som när man en gång hittar är livrädd för att förlora. En fruktansvärd ångest att leva med och en obeskrivlig likgiltighet då man en sån här gång tänker till och inser.